Nu är det nära, i eftermiddag lämnar vi Östersund för en veckas läger på Idre Fjäll och imorgon är det dags för första skidpasset på snö för denna säsong. Det ska verkligen bli ett nöje att få komma på snö igen efter flera månader med barmarksträning. Att hinna få skidvana innan tävlingarna drar igång är helt klart viktigt även om barmarksträningen vissa gånger kan vara bättre för träningseffekten. Just i skejttekniken kräver jag lite extra tid för att hitta rätt åkkänsla på skidorna efter att ha åkt rullskidor mest hela sommaren och hösten, i klassiskt är övergången till vanliga skidor betydligt enklare för mig trots att det skiljer sig en del från rullskidor även i denna stilart. Om jag ska peka ut en sak som är svårast att hitta rätt med i respektive stil så skulle jag säga balansen i skejt och fästet i klassiskt.
I veckan som varit ha bland annat min tränare Bengt varit på besök. Det var i tisdags som han tog bilen från Sollefteå för att hälsa på mig i Östersund. Vi började dagen med ett tufft intervallpass i Vallsundsbacken på Frösön, start nere vid vattnet och mål uppe vid kyrkan. Bengan agerade förutom teknik-tipsare, på-hejare och film-gubbe, taxichaufför ner för backen för att jag sedan skulle kunna plåga mig upp ännu en vända. Totalt fyra vändor blev det och en effektiv intervalltid på omkring 40 minuter. Ett bra pass där jag kände att jag kunde göra framsteg teknikmässigt redan under passet och det visade inte minst tiden som det tog att åka uppför backen som blev kortare och kortare för varje sväng trots att jag verkligen inte blev piggare i kroppen.
På eftermiddag blev det tack och lov ett lugnare pass, men med fortsatt fokus på de tekniska detaljerna. I skejt fick jag öva extra mycket på att hitta lika tryck på båda skidorna i ifrånskjutet och även hitta balansen för att kunna stå kvar och glida någon millisekund extra på varje skär. I den klassiska tekniken hade Bengt inte riktigt lika mycket att klaga över, men trots det så fann vi några nycklar som jag kunde jobba med. Det är tur att man aldrig blir helt fullärd, den dagen man känner att man inte har något mer att tillägna sig tror jag att det är dags att sluta med det man håller på med och göra något helt annat!
I veckan som varit ha bland annat min tränare Bengt varit på besök. Det var i tisdags som han tog bilen från Sollefteå för att hälsa på mig i Östersund. Vi började dagen med ett tufft intervallpass i Vallsundsbacken på Frösön, start nere vid vattnet och mål uppe vid kyrkan. Bengan agerade förutom teknik-tipsare, på-hejare och film-gubbe, taxichaufför ner för backen för att jag sedan skulle kunna plåga mig upp ännu en vända. Totalt fyra vändor blev det och en effektiv intervalltid på omkring 40 minuter. Ett bra pass där jag kände att jag kunde göra framsteg teknikmässigt redan under passet och det visade inte minst tiden som det tog att åka uppför backen som blev kortare och kortare för varje sväng trots att jag verkligen inte blev piggare i kroppen.
På eftermiddag blev det tack och lov ett lugnare pass, men med fortsatt fokus på de tekniska detaljerna. I skejt fick jag öva extra mycket på att hitta lika tryck på båda skidorna i ifrånskjutet och även hitta balansen för att kunna stå kvar och glida någon millisekund extra på varje skär. I den klassiska tekniken hade Bengt inte riktigt lika mycket att klaga över, men trots det så fann vi några nycklar som jag kunde jobba med. Det är tur att man aldrig blir helt fullärd, den dagen man känner att man inte har något mer att tillägna sig tror jag att det är dags att sluta med det man håller på med och göra något helt annat!