| 
|
Nu är jag och hela JVM-laget tillbaka i Sverige efter en lång och härlig vecka i Tjeckien. Har inte haft tillgång till något internet som har varit tillräckligt snabbt för att jag skulle kunnat uppdatera här på bloggen, därför kommer en sammanfattning nu.
Vi anlände ju förra veckan på fredagskvällen till det otroligt stora hotellet i Liberec och det var inte förens på måndagen som tävlingarna drog igång. Vi fick alltså några lugna dagar innan JVM började på allvar, .men när tävlingarna väl startade så kastades vi svenskar in i hetluften på en gång. För min del så gjorde jag ett överraskade bra kval i sprinten där jag blev 5a, det kändes ju otroligt roligt då kvalet brukar vara min lite svagare sida. Alla svenska tjejer tog sig vidare och vi var bra med i toppen. Någon timme efter prologen så drog kvartsfinalerna igång och jag var otroligt förväntansfull och taggad. Vidare till semifinal tog jag mig, tillsammans med både Jonna och Stina och det visade sig att vi tre skulle få slåss mot varandra i samma semifinal. Det var i detta heat som dagen tog slut för mig. Målet mitt för denna dag var en A-finals plats och kanske till och med medalj, men den drömmen krossades när en ryska helt laglöst klev över och reakt på mina skidor strax innan första utförslöpan. En otrolig besvikelse blev det för mig. Till Sveriges glädje så vann Stina sitt andra JVM guld på ett imponerade sätt!
Min tanke inför mästerskapet var att jag skulle ställa upp i alla lopp, men när jag fick irritationer i luftvägarna och kände mig inte jätte pigg så valde jag att avstå 5km loppet och istället fokusera helt på dubbeljakten som avgjorde i fredags. Jag ville ha revansch från måndagens incident men loppet blev allt annat än det. Kroppen svarade inte som jag ville och huvudet var inte med på noterna och detta resulterade i en tjugonde plats och ännu en besvikelse. Ifjol var jag sjua på denna distans och därför hade jag till i år satt ännu högre mål och då vill man inte sluta som tjugonde kvinna.
Jag bröt ihop, men bestämde mig snabbt för att komma igen även om chanserna för en individuell medalj var över. I stafetten vann vi ett silver ifjol och detta år hade vi som mål att vinna det där härliga och efterlängtade guldet. Inför stafetten så var vi inte några förhandsfavoriter även om vi fanns med i medaljsnacket. Vi visste att ryskorna skulle bli otroligt svårslagna, men vi visste också att skulle alla vi tjejerna (Julia, jag, Jonna och Stina) göra kanonlopp så skulle det inte vara någon omöjlighet att vinna hela rubbet. Kanonlopp är precis vad alla gjorde! Julia växlade till mig hack i häl på Ryssland, jag hängde med bra och fick äntligen göra ett bra lopp och kunde växla till Jonna bara två sekunder upp till det ryska laget. Jonna malde på och höll nästan på att knäcka ryskan och kunde ge Stina ett otroligt läge inför sista sträckan. Ryskan och Stina höll i ihop hela loppet och på upploppet så avgjorde Stina med en otrolig spurt till vår fördel. Guldet var bärgat och det tårar som tidigare under veckan hade varit besvikelsetårar hade nu förvandlas till glädjetårar. Att sedan stå och se när killarna åkte hem en otroligt härlig och makalös bronsmedalj var helt otroligt!!
Vi anlände ju förra veckan på fredagskvällen till det otroligt stora hotellet i Liberec och det var inte förens på måndagen som tävlingarna drog igång. Vi fick alltså några lugna dagar innan JVM började på allvar, .men när tävlingarna väl startade så kastades vi svenskar in i hetluften på en gång. För min del så gjorde jag ett överraskade bra kval i sprinten där jag blev 5a, det kändes ju otroligt roligt då kvalet brukar vara min lite svagare sida. Alla svenska tjejer tog sig vidare och vi var bra med i toppen. Någon timme efter prologen så drog kvartsfinalerna igång och jag var otroligt förväntansfull och taggad. Vidare till semifinal tog jag mig, tillsammans med både Jonna och Stina och det visade sig att vi tre skulle få slåss mot varandra i samma semifinal. Det var i detta heat som dagen tog slut för mig. Målet mitt för denna dag var en A-finals plats och kanske till och med medalj, men den drömmen krossades när en ryska helt laglöst klev över och reakt på mina skidor strax innan första utförslöpan. En otrolig besvikelse blev det för mig. Till Sveriges glädje så vann Stina sitt andra JVM guld på ett imponerade sätt!
Min tanke inför mästerskapet var att jag skulle ställa upp i alla lopp, men när jag fick irritationer i luftvägarna och kände mig inte jätte pigg så valde jag att avstå 5km loppet och istället fokusera helt på dubbeljakten som avgjorde i fredags. Jag ville ha revansch från måndagens incident men loppet blev allt annat än det. Kroppen svarade inte som jag ville och huvudet var inte med på noterna och detta resulterade i en tjugonde plats och ännu en besvikelse. Ifjol var jag sjua på denna distans och därför hade jag till i år satt ännu högre mål och då vill man inte sluta som tjugonde kvinna.
Jag bröt ihop, men bestämde mig snabbt för att komma igen även om chanserna för en individuell medalj var över. I stafetten vann vi ett silver ifjol och detta år hade vi som mål att vinna det där härliga och efterlängtade guldet. Inför stafetten så var vi inte några förhandsfavoriter även om vi fanns med i medaljsnacket. Vi visste att ryskorna skulle bli otroligt svårslagna, men vi visste också att skulle alla vi tjejerna (Julia, jag, Jonna och Stina) göra kanonlopp så skulle det inte vara någon omöjlighet att vinna hela rubbet. Kanonlopp är precis vad alla gjorde! Julia växlade till mig hack i häl på Ryssland, jag hängde med bra och fick äntligen göra ett bra lopp och kunde växla till Jonna bara två sekunder upp till det ryska laget. Jonna malde på och höll nästan på att knäcka ryskan och kunde ge Stina ett otroligt läge inför sista sträckan. Ryskan och Stina höll i ihop hela loppet och på upploppet så avgjorde Stina med en otrolig spurt till vår fördel. Guldet var bärgat och det tårar som tidigare under veckan hade varit besvikelsetårar hade nu förvandlas till glädjetårar. Att sedan stå och se när killarna åkte hem en otroligt härlig och makalös bronsmedalj var helt otroligt!!